Nästan hela mitt liv har jag alltid känt mig utanför och bortglömd. Aldrig någon som frågar om vi ska göra något... utan de allra flesta gångerna så har det handlat om att jag har bil och körkort. Aldrig ska vi hitta på något som att åka iväg eller planera nån weekend eller så. Alltid jag som kommit med dom förslagen...
Utanför ja... känslan finns konstant. Men hör andra gör dittan och dattan men vi då eller jag då? Aldrig någon som frågar. Så ja, känslan är jobbig. Lite därför jag heller inte kommit tillbaka till facebook. Tyvärr är det inte många som förstår det, för dom är det mer "men fråga istället..." men hallå det finns väl inte många som vill bjuda in sig själva, man vill vara inbjuden eller frågad inte bjuda in sig själv. Då känner man sig påtvingad så att säga eller att man tvingat sig på dom.
Fick ytterligare en tid till psykiatrin, så nu hoppas jag att det är på riktigt. De tänker hjälpa mig, men det får jag veta på tisdag. Gissa om jag längtar.
Jag är genomförkyld, ont i höften och ja det är snö ute :( barnen är ute och leker, till och med lill skit. Så jag ska dammsuga och torka golven tänkte jag så det blir gjort.
Fan önskar det vore tisdag imorn... behöver dit. Ganska kvickt. Bajs.
Nej nu ska jag fortsätta, att göra saker gör att man inte tänker så mkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar