Paus!

Att vara så trött som jag är idag och försöka plugga, nej det går inte ihop. Men jag försöker... måste ju.

Har fått ihop en fråga, nu håller jag på med nästa. Den första frågan vette fan hur jag ska klara men ska försöka i alla fall. Sitter här vid bordet som jag gjort 2 timmar tillbaka. Samtidigt som skruttan varit med mig. Det har funkat bra, fram tills hon började göra satyg :) då åkte hon i säng.

Igår när jag och Emelie var ute och gick, då gick det upp för mig vad jag ska göra. Alltså om det inte känns rätt så gör man det inte, eller hur? Samtidigt är det svårt att gå emot sig själv. Det är JAG som kommer få skiten.
Tack Emelie för att du lyssnar och finns och tack för våra promenader, dom är kanon! Varje vecka borde vara stående :)

Personen som svek mig (vad jag anser, vilket inte den gör) för några veckor sen eller ja det har varat ett tag. Denne hörde av sig häromdagen och jag kände bara NEEEEEJ jag vill inte, jag orkar inte... jag vill verkligen inte, och sen när denne säger att det som skrevs i smset bara var för att få mig att svara då kände jag, jaha... nej tack jag ska lämna det jag ska sen är det nog över. Jag har mått så jävla bra sen jag stängde ner facebook, ingen mer ångest, ingen mer känsla av att vara bortglömd, sviken eller nåt annat. Dom jag har, dom har jag via sms... visst det är inte många men dom finns.

Varför ska jag vara till lags? Varför ska jag försöka försköna det hela? Nej jag är inte sådan... jag har sagt vad jag vill, tycker och tänker.

Nu ska jag fortsätta plugga, har ca 13 timmar på mig innan det ska vara inne så nu får jag se till att bli klar under tiden lillan sover. Kanske jag får sitta ikväll men vill gärna ha det klart innan de andra kommer hem.